konsevera...kontemplera

...han lutar tungt sitt huvud mot vandringsstaven.

Ibland är det så tufft att vandra.

Jag vill bara att det vänder, att jag lyckas och skuttar med lätta steg.

En lärdom sitter så hårt inne, det känns omöjligt, jag blir förbannad, känner motståndet suga genom hela kroppen när det inte går som jag vill.

Så förlösande när motståndet släpper.

Dom gånger som lösningen ligger om hörnet och ruvar, cykelfärden rullar på i full balans igen.

-det är som att cykla, när man väl har lärt sig så sitter det i bakhuvudet, men gör lärdomarna om nederlag det? Lär vi oss?

Aldrig känns livet så porlande lätt, men ibland är motströmmen hård och svår att simma mot.

Det är svårt att lära sig cykla det är svårt att lära sig simma, innan man lyckas känns det i det närmaste omöjligt.

Här på bilden är Hugo arg för det inte gick att lära sig blåsa en vissling med ett grässtrå, så jävla arg.

Argheten sliter och bullrar genom kroppen, vill explodera.

Sorg sliter i kroppen med andra svidande trådar och nålar, tryck över bröstet, värk i magen, olösliga tankar, hopplöshet och skriande efter svar.

Glädje är berusande bubblande och porlande lockande pockande sprudlande och smittande.

Apati, tomhet, ekande svarslöshet, kamrat med sorgen och argsinnet.

Visst kan du känna in situationer och fysiska minnen genom att läsa om känslorna, visst ingår dom alla i livets berg och dal bana, även dom vi vill förneka?

Eftersom glädjen är vår bästa vän borde vi alla skriva en glädjebok, en bok om dom bästa dagarna dom bästa upplevelserna och konservera dom alla till dagarna då vi behöver reparera oss efter sviterna av dom övriga känslorna som oundvikligen finns där och återkommer.

För mig är även glädjen att känna känslan av ro och vara tillfreds, tänder ett ljus och vårdar min själ, kontemplerar över livet, inget är för givet.

plantera lite lugn och ro...

...strosade runt kring plantorna i växtaffären, en svag doft av mylla och fukt.

Idag fick jag en liten lucka som gav möjlighet till att sticka en timma tidigare från jobbet, då passade jag på att svänga inom blomsterbutiken.

Påskliljorna hängde som eterneller över krukkanten i morse när vi skulle åka till skola och arbete och såg allt annat än välkomnande ut vid vår mest brukade entré.

En vissen själ i måndagmorgonens vagga.

Då träffade jag bland blommor och blader Susanne som brinner för sitt arbete med odling, växter trädgårdar och krukor, en person som verkligen är i sitt rätta element.

Jag hade kanske tänkt ta mina påskliljor i nackaskinnet och ersätta dom med två lagom glada penseer men efter en liten promenad i växthuset med kvinnan med dom gröna fingrarna insåg jag potentialen i mina krukor och handlade en hel kasse väldoftande lavendel, violer, rosmarin mm.

Väl hemma i godan ro hjälpte Molly mig att vattna när jag blandat lite god hönsskit i myllan och grävt ner dom prunkande plantorna, nu kan jag känna ett välbehag när jag passerar krukorna på väg till och från mitt hem, nu ska dessa blommor få symbolisera; harmoni, perfekt soft sammansättning, lavendelns lugnande inverkan och den positiva energin från att ha skapat denna lilla oas vid trösklen.

Susanne i blomsteraffären älskar att sätta samman blommor, som en konstnär vid sitt staffli, hon tar i växterna som om dom vore av sammet och kristall, objekt värda att ställas ut på Louvren, det är så härligt inspirerande att se henne pyssla runt bland det gröna och låta sig smittas av lugnet och ro.

Vid tre kunde vi styra kosan till en adress där vi serverades utsökt blåbärspaj med vaniljsås, i ett hus fullt med harmoni och trivsel ( tack C!! ) en och en halv timme med härligt småprat, vad mer kunde sätta guldkant på min måndag?

Att känna sig " hemma" på sin arbetsplats och skapa chanser till att må väl där och hemma är ju en uppgift väl värd att vårda, jag hoppas att jag allra oftast ( man är ju inte mer än människa ibland har man ju inte max på kapaciteten ) utstrålar samma känsla att vara i mitt rätta element när jag är på min arbetsplats som tjejen bland blommorna, det smittade av sig och när jag passerar mina krukor imorrn bitti ska jag ta med mig känslan som känns så god.

Kanske blir en liten plantering på jobbet också....

...och som en klok person sa idag, kanske nästa kruka ( version 2 ) blir om möjligt ändå softare!