lilla snuttan

Så har hela härliga helgen passerat och ingen verkade blivit smittad av Tobbes förkylningsinfluensa.

Klockan 17 börjar Mollys öronen signalera feber och mycket riktigt från 37 till nästan 39 grader på ingen tid.

Jag var så laddad att jobba i morgon och så får man lägga ner en växel och stanna hemma i lugnet och vårda sjukt barn istället.

Bara att välja den ljusa sidan den blänkande sidan av myntet, njuta av en måndag hemma.

Fars dag har passerat och vi har firat gubben här hemma så smått med present på champagneprovning på Systembolaget i December samt en trisslott som visade sig vara en nitlott, typiskt, 100 000 hade suttit fint idag.

Bilagan på tidningsblaskan var topp 10 stränder i Thailand, så skönt det hade varit att bara ha dom pengarna som krävs för att åka alla fyra och beställa en resa utan att blinka.

Men som Nalle Puh säger, vilket är godast att äta honungen eller precis innan man äter den? Att längta efter det exotiska gör antagligen att det känns om möjligt ändå bättre när man äntligen har stretat och knegat ihop pengarna och beställt biljetterna.

Eller har man då arbetat upp så höga förväntningar att dom är omöjliga att infria och närmast är en utopi?

Det jag längtar efter just nu är alla julkänslor och igår provsmakade vi glöggen.

Jag planerar inför släktmiddagen vid första advent, köper en kalkon och lägger i frysen, rör ihop en cheescake och fryser likaså, jag köper en och annan julklapp när jag springer på något lämpligt, tänker och klurar på roliga julaktiviteter på jobbet, julkaramellen är redo att sugas på helt enkelt och det gör att November är som en krispig förrätt till härliga December.

Lilla snuttan och jag får stanna hemma i morgon och vi har inga särskilda förpliktelser, morgondagen ligger som ett oskrivet vitt papper.

toooorsadag kväll

...och mitt huvud känns så tungt.

Kan det vara förkylningsinfluensan som Tobbe haft hela veckan som min kropp fortfarande krigar mot?

Slumrade in så skönt jämte Molly när jag nattade henne i kväll.

Lugna tunga andetag, tryggt ligga i sked med våra mjuka urtvättade nattlinnen slingrade runt tröttvarma kroppar.

Nä, inte så uppvarvad efter det, snusmumrik.

Ute börjar det dra ihop dig till en höststorm.

Idag har vi haft så många kunder på jobbet, så många möten med människor av alla de slag, intressanta samtal, ointressanta samtal, ointresserade i samtal....

Känner hur skönt det är att komma hem till det cocoonade hemmet där vi trivs och väser ihop, ibland intresserade av varandra ibland ointresserade, någon själv en stund vid en dator eller en bok, sedan tillsammans vid matbordet eller en saga innan läggdags, allt i sin vardagliga rutin, stilla mak, intressant trots sin vardaglighet, det bästa jag vet.

En vanlig skittråkig urtrist torsdagskväll.

Det bästa jag vet.

gloria

Och så en vacker senhöstdag återuppstod bloggen...helt utan anledning, saknad?

Känner mig laddad med energi, sakta smyger höstdunklet av mig och lämnar sin mörka skugga som legat och ruvat där.

Gjort allt lite segt långsamt och cocoonande.

Vad kan man annat säga än att 2010 har bjudit på äkta årstider och så smått kryper en vinter fram, krispigare, halkigare, frostbiten, mörkerruvande och kall.

Mina tankar kom ifart kring hur vi alla är på riktigt, hur ÄR vi egentligen, hur äkta är vi eller är vi bara lagom?

När vi försöker skippa något elände resulterar det i att något annat ger vika, bör vi gå igenom våra jobbigheter, trista fula tråkiga krokiga och låta en fjäril vecklas ut ur den grå trista trånga puppan?

Jag röstar för dåliga dagar, för det känns äkta.

Visst är det härligt när man hamnar i härliga samtal, oväntat äkta och intressanta om livet och vad som händer.

Energin går fram och tillbaka mellan deltagarna i samtalet som en pingpongboll med energi som växer.

Jag vill ha balans i mitt liv, yin och yang allt som ingår i konceptet liv.

Hela paketet, bra och dåligt precis som i löftet vid äktenskapet i motgång och medgång.

Många gånger tittar jag i backspegeln och ser det goda som kom ur en jobbig period, som jag kanske hade missat annars, (visst gör det ont när knoppar brister! )

Vet egentligen inte om jag vill dela detta med vem som helst, det är inte viktigt för mig nämligen... men inte kan det skada?

Ibland hamnar glorian på sne, men det kan vara snyggt det me´.

Rycktes med av programmet ; Så mycket bättre, och maximalt det senaste när Petter hade huvudrollen, energin mellan deltagarna, deras ärliga samtal den positiva energin och den sköna musiken.

Musik kan verkligen hjälpa mig att vända en dag eller få den bästa förpackningen på dagens start, lagom soft med Lolliradio soft på Itunes start 0700 varje dag.

Och då kommer jag att tänka på TV serien Ally MacBeal där hon spelade en sång med Barry White i sitt huvud för att stärka sin självkänsla.

Borde inte vi alla spela in en favoritlåt i huvudet och spela upp den när puppan är för trång, vägen är för hal, glorian lyser för svagt och det är dags att tända ett ljus istället för att banna mörkret?

Jag kommer spela en låt av Petter och gunga med så glorian vickar när den hänger på sne...