Snöad

En snöad period har inträtt.
I helgen avnjöt vi snö och sol  i ett glesbesökt Trysil med härliga goda vänner som vi träffar allt för sällan och idag vaknade vi till ett landskap täckt av ett fluffigt frasigt snölager.
Jag tittade yrvaket ut och hela världen såg ut som en sådan där liten glasbubbla med vatten och snöflingor i som man skakar om.
Allt ter sig ljusare.
Från dagar som om man levde i en halvsunkig disktrasa till en värld inramad i frostig ren elegans.
Ja, i Trysil åkte jag inte skidor trots allas inrådan.
Jag vågade jag låta bli.
Jag vågade göra vad jag kände för och jag vågade bara vara.
Nästa gång kanske jag hungrar lite och vill prova på, nu var jag mest nöjd med att barnen knäckte koden för skidåkning.
Lite halvskör stog jag utanför värmestugan i backens slut och halsade varm choklad med southern comfort och en liten tår av stolthet frös fast som en istapp på min kind.
På tal om hungra så undrar jag om jag gått in i någon slags period av behov av att äta upp mig några 100 kilo, har det med kylan att göra, liksom överlevnadsinstinkt?
Allt smakar gott och det bjuds överallt i tid och otid, jag lär inte frysa i snökaoset pga bristande lager underhudsfett om man säger så...det var ju inte skitspännande att ikläda sig bikini till badet på hotellet i Trysil, jag tror faktiskt att jag skrämde ut några trimmade ryssar ur den finska bastun.
Dom penningstinna ryssarna hade hört talas om de vackra blonda svenska och norska damerna och där kom jag inrullande, lite  lätt blekfet och munter på varm choklad...dessutom brunett...
Nog lyser snön upp i min lilla vinterbubbla, och jag ser ljuset i tunneln.
Snöad lägger jag ett nytt år framför mig där jag ser fram mot nya kloka och muntra upplevelser.
Jag vill ha mer ljus.
Inte bara världen är inbäddad i ett fluffigt täcke, utan även jag.

Fredagsmys

En intensiv vecka lämnar vi bakom oss och fredagskänslan värmer i hela själen, myyyys!!
Just idag har många kunder kommit in och sagt att det varit en superkonstig dag, konstiga klienter stress fel och konstigheter... Idag har det varit höga berg och djupa dalar.
Vissa dagar flyter fram i lagom gråskala och andra sticker ut lite mer... Nästan så att tiden känns flytande, ibland känns 24 timmar längre och andra dagar hinner man ingenting innan dagen är slut.
Nu är denna dagen slut och jag längtar efter att sova...zzzzzz

ser du ljuset din jä-la pessimist?

...men idag kan jag inte förneka hösten längre...tom blad börjar gulna på träden och snart blir jag väl attackerad av igelkottar på väg till ide och flyttfåglar som korsar min väg.
Jag som gått och hållt i snuttefilten sommar och inte ens plockat undan våran färdigpackade strandväska med baddräkter och handdukar.
Hugo har shorts på sig varje dag än och ännu har inte kölden tagit livet ur hans små barnaben.
Tur att vi köpt oss lite extra sommar denna hösten för att uppleva en gammal närd dröm om st Martin och blåsa bort lite mörkerångest och kyla.
Igår betalade vi det sista på vår resa till härliga Västindien i Oktober, åh va´ Västindien klingar exotiskt och azurblott och Karibiskt.
Varför har jag då en liten liten orosfågel ( hoppas det är en flyttfågel på väg bort ) som liksom viskar i mitt öra, krax krax, det hääääär låter för bra, är det inte en liten liten orkaaaan påväg till st Martin just nu , tänk om den otäcka franska reseagenten är sådär franskt lurig och bara blåst dig på fler tiotusentals surt förtjänade pengar...man veeet ju hur luriga (?) fransmän är...krax.
Man kan inte lita på internet det kan så lätt vara fuffens och fel...
Så varför kan jag inte bara njuta och ha en go känsla i magen?

Teori ett, det är Luther, jag är helt enkelt för vräkig som vill ta med hela familjen till långt bort för så skändligt mycket pengar som det kostar, överflöd och slöseri, missunna och skäms, ta på din noppiga gamla grå tröja och spara alla pengar och be en bön.
Teori två, det går för bra nu, när ska ridån gå upp och jag bli avslöjad, något måste ju gå dåligt nu...statistiskt...
Teori tre, otränad på långresa, ringrostig.
Teori fyra, kontrollhäxansurtant.
Teori fem, resfeber, men tänk om vi missar planet, missar planet eller missar plaaanet.

Avundas dom som noncharlant får ner två veckors packning i bakfickan och checkar in utan bagage och ändå har med allt rätt och liksom gäspar ostressat när dom kommer i sista sekunden till boarding.
Nu är det dags att ta fram det tunga artilleriet av positiv visualisering, ( ljug tills du tror på det själv ) affirmation kan man också kalla ljuget för.
Alltså nu blundar jag ( inte för då hade jag inte kunnat skriva ) och ser azurblått sjörövarhav framför mig och lagom pepparkaksbruna familjen Backe i flipflops med exotisk frukt och läcker mat ända upp till öronen i vårt fina hus med pool, där vi gör lagom härliga utflykter om dagarna och ändå hinner slappa och koppla av...ja ja ser det nu, jag ser ljuset....

men jag älskar häxan surtant, hon gör mig glad, lite härlig pessimism är faktiskt jä-ligt kul....

utvecklingen och invecklingen

...åååå det var så längesedan jag skrev på bloggen, faktum är att jag så sällan får sitta vid datorn när jag inte redan är för trött för att vilja sitta här.
Barnen har utvecklat ett behov av att sitta och spela vid datorn, på dom bästa timmarna på dygnet..
Intressant att skåda tillbaka på bloggens början, bilderna berättar att barnen faktiskt har mognat lite och blivit lite äldre.
Älskar mina barns oförstörda härliga stil, deras rena kärlek och sköna mjuka generösa kramar, all den klokhet dom redan bär på.
Frågan är har jag mognat och blivit lite äldre?
Igår såg jag en film som heter " vänner med barn ", och där får man följa några par från livet innan barn och sedan med små barn och i slutet på filmen har man liksom harvat av det värsta med småbarnsåren och kommer ut hel ( någorlunda...) på andra sidan.
Ett av paren går skilda vägar, barnen har inte blivit ett kitt i deras relation utan gjorde att dom växte ifrån varandra.
Va lustigt det är att vi hela tiden tror att vi sitter med facit i hand och vet att ; jaha såhär är mitt liv och att vi känner att from nu ska det vara konstant.
Sedan passerar några upplevelserika år och man blir varse att utvecklingen fortskrider, det finns mer att lära det finns nya snåriga livsstigar och utmaningar som vi växer igenom.
Det finns ju en fara i att man som 40+áre sitter konstant med huvudet på sned till de som är 5-10 år yngre och liksom " naaaaw, tror du det lilla gumman , jaja du får se när du blir större, för jag vet..."
och när man träffar dom som är runt 50 så bara nickar dom liksom jaja, du får se när du blir större...
Nu är det ju såhär bevars att alla mognar olika, päron kan komma både i tidigt mogna och senhöst päron...eller kanske ett vinter äpple som nästan inte mognar förrän det är för sent och kölden tar det...
Vissa människor åker på nitar tidigt i livet och " tvingas " mogna lite snabbare, andra kan ju kännas omogna hela långa livet.
Vilken typ av frukt är du? Tänker du på att vårda din mognad och embrassera utmaningarna som livet serverar som chanser till att bli en rikare och mer utvecklad människovalp eller känner du att det är alltför invecklat?
Jag tycker att dom intressantaste människorna jag möter i livet är dom som vågar vara svaga, vågar serveras med lite märken på " skalet " och inte hycklar med avigsidorna, känns ödmjukt och skönt och den fruktkorgen vill jag gärna platsa i , mogna goa frukter med smak och karraktär, mums.
Fy för omogna päron....

trygga besvär...

....är inte riktigt vän med nyheter....

Nyheterna på radio, tv och i tidningar är ju helt hopplöst mörka och dystra.

Jag höll på att mista all min kära nattsömn när jag ändrade mina trygga gamla fonder till ett mer luckrativt sparande, ojojoj, lämna det trygga och kasta sig ut i det okända, det är inte min sport.

Trygghetsknarkare?

Ny teknik, nya rutiner på datorn, nya rutiner rent tekniskt, är det åldern som tar ut sin rätt?

Nä, jag har nog haft en släng av denna bacillen i hela mitt liv och ibland kan jag se hur det blänker igenom på mina små avkommor, jobbigt att lära nytt...

Åldern tar ut sitt fel ska det väl ändå vara?

Idag har jag sportlov.

Det vet jag hur det ska gå till!

Sovmorgon, mysfrukost, frisk luft, lek och vila.

Solen har visat sig från sin ljusa sida och jag har haft barn på lite olika lekningar, fikningar och mysningar, precis som det sig bör.

Jag kan summera alla rätt på denna måndagen på min önskelista!

Försöker nu i min lugna ro ladda ner lite fina bilder från telefonen till datorn för att skriva i bloggen lite upphängt kring vackra bilder, det gör sig alltid lite lättare, gick skit...iphoto har gått upp i rök och jag orkar inte jaga efter det... Det tar sådan tid att sätta sig in i var man ska leta på en dator, så att det hinner suga allt liv ur mig innan jag ens har börjat!

Därför hänger jag upp detta inlägg på min sura nuna från iphoto booth som tack och lov är som förr.

Idag har jag provat att lämna in lite grejjer till en secondhand butik inte långt från vår boning.

Lagom lätt att lära sig som ny sak.

Molly som var med fick genast blodad tand och ville lämna in en docka som hon inte leker med längre och istället få pengarna som den genererar till något annat, yippie! snart kanske det blir så tomt i förrådet så att vi kan bygga om det till hobbyrum!

Nytt när det gäller att expandera vårt hus har jag inga problem med, då är jag i min trygga lilla sfär där jag gärna cocoonar.

Igår lyssnade jag på ett klipp från ett tal som handlade om att göra det man vill med livet.

Jag som är trygghetsknarkad vill ju ha en ganska stor portion " allt som vanligt " i lagom trygg blandning med utveckling och inspiration, jag behöver inte hoppa från ett flygplan för att känna livet i mig.

En sportlovsdag som denna ger mig livet.

Glada ungar, goa vänner, sol och livskvalitet.

Nu ska jag bara sudda bort min sura min och vara lite tacksam.

Måndag, freezing

Vaknade oförskämt pigg, fem minut innan klockan ( vars ljud jag nästan

kräks av så mycket hatar jag det ljudet ) En fantastisk känsla av återhämtning!

Vad är det då jag hämtat åter?

Det måste vara kombinationen massvis med frisk luft och skönt umgänge i helgen med många timmars snarkmus och gårdagens spinningpass med bastu till efterrätt!

Den välsignade solen och ljuset från snön måste ge någon typ av ljusterapi, jag är säker!

Ser att månen lyserklart och starkt som en bländande lampa, då brukar det ju vara svårt att sova?

Vad är då dagens klokskap?

I eftermiddag tänkte jag åhhhh va mysigt med nybakade scones, det vill jag verkligen ha och barnen och deras kompisar också, deeeet är säkert aaaaldeles för jobbigt och tar sååååå lång tid, åååååhhh va onyttigt dessutom.....nä! Jag bara rörde ihop ( ursäkta ordvalet ) skiten och vips på 20 min var det klart och skitgott! Värt varenda kalori och ansträngning!

Alltså är min slutsats, jag hade tid, ibland är det bara att göra -" just do it " , tänker man för mycket på nästa steg blir man ju som känt stående på ett ben.

Just nu är det hög tid att stoppa i sig nästa mål mat, ibland känns det som om jag bara handlar, lagar mat, äter, diskar, handlar, planerar nästa måltid, matsäck lunchlåda, äter diskar...

Måndagskväll är här, månen lyser som ett helljus på himlavalvet, jag eldar en brasa och är glad för min pigga måndag, önskar mig en pigger tisdag också.

En dag att vara kall

Idag har det varit bitande ....

Hela härliga familjen åkte ner till isen med korv och bröd, varm choklad, machmallovs och chokladfyllda bananer.

Där träffade vi lite goda vänner och eldade en härlig brasa så sprakande härligt med isbitande kyla om kinderna.

Glada barn och föräldrar uppsluppna skratt och välgrillade korvar.

Molly lärde sig åka skridskor idag och mitt hjärta fylldes till brädden av stolthet och glädje när jag såg hur stolt hon var över sigsjälv.

Vilken lyx att stå där vid brasan med iskalla tår och skratta med en vän och prata bort några timmar.

En galen tant kom vandrande över ängarna och hade sin stora hund utan koppel. En av barnen är super hundrädd och den här klassiska kärringen ( längesedan jag stötte på en av hennes sort ) ropade inte ens in sin stora pudel som närgånget sprang runt i jakt på våra korvar mellan kängor och ryggsäckar.

Vi bad henne att ta in sin hund och då blev hon så där lätt packad och aggressiv, vi fick säga åt henne flera gånger och då tryckte hon upp sin kungspudel i nyllet på den livrädda 8 åringen och tycke att han skulle hälsa på den snälla hunden så skulle hon minsann kurera honom från hundrädsla på ett kick, hick!

Killen började nästan gråta och vi fick nästan tvinga bort tanten som då likt ett aggressivt mulletroll ville läxa upp vårt sällskap ( och stackars pojken som citat- "hade en så otrevlig pappa " ) om vi inte hade tänkt städa upp vår skit efter grillningen, vi brukade ju enligt henne skita ner så jävligt när vi hängt vid isen i fårhagen, ( var där senast för två år sedan utan att grilla )

Så gick hon äntligen.

Några minuter senare kommer hon tillbaka med en ett par år gammal bit folie och slänger den mot oss, - bara se här va ni siktat ner..

Jag gick fram till henne och bara sa lugnt att vi inte ville prata med henne mer, vi vet mycket väl att vi plockar med oss efter grillningen och ta nu med din hund och gå, trodde hon skulle hugga mig rätt i pulsådern och suga ur mig allt mitt iskalla blod, så jävla uppretad.

Tack ochnlov försvann hon i horisonten, lätt raglande mot sin antagligen ganska sorgliga lördagskväll.

Kände hennes kalla energi skölja över mig som en sur gammal mjölk.

Stackare.

Läste idag ett ledsamt inlägg där en härlig person som jag känner har fått beskedet att hennes sjukdom blivit värre, sjukdomen som håller henne invaderad eskalerar och biter sin agressiva kräfta fastare i sitt grepp...så överjävligt.

Jag önskar hårt att behandlingarna hon nu ska få tar bort det sista av sjukdomen och låter denna fantastiska person få vandra många fler år på våran jord, hon skulle fattas så många.

Under förra året förlorade några av mina vänner jämnåriga till kräftan, hela kyrkor fyllda med människor som har fått döden så nära inpå sig, så rysande frostigt kall och smärtande.

Ett uppvaknande för den som bara tänker på vikten, hemmet, den fina bilen och botoxen på argrynkan så att man ser mild och blid ut i alla lägen, är det viktigt?

Fastän det var en person som jag bara visste vem det var så kändes den isiga döden med sin smärta även hos mig.

När jag körde hem från jobbet den dagen då begravningen varit så kom det en låt med Adele på radion, Heaven, lyssna på den...

Två dagar innan julafton dog en vän till min man hastigt på kvällen när han idrottade med sin kompisar, vi spenderade julen läng

tande efter den sol och gnistrande snö som vi fått nu, som uteblev en alltför kort julhelg med ett allt för fullspäckat schema ( idel trevligheter men lite mycket varje dag, känner dock att det är lyxproblem ) ihop med den hastiga döden som la sin sordi över julen.

Vi kan glädjas åt så många fina vänner och så många tillfällen där vi har det riktigt bra i all enkelhet när livet känns komplett, som idag vid isen, enkelt och inget som fattas.

Önskar att också Hugo får snits på skrillorna, han var förbannad idag när han bara ramlade och inte fick balans, gick iväg med sin kikare och lekte fågelskådning istället.

Jag önskar högt och lågt idag, önskar att jag hade mina bästa vänner här hos mig just nu så jag kunde berätta hur mycket dom betyder för mig, hoppas ni vet, ni gör mitt liv lite färgrikare.

Nu ska jag steka på varsin bit kött från Gudagott av bästa sort, hälla upp ett glas vin njuta av brasan och lite härlig melodifestival i gott sällskap.

Nu känns kylan lite mera avlägsen.