trygga besvär...

....är inte riktigt vän med nyheter....

Nyheterna på radio, tv och i tidningar är ju helt hopplöst mörka och dystra.

Jag höll på att mista all min kära nattsömn när jag ändrade mina trygga gamla fonder till ett mer luckrativt sparande, ojojoj, lämna det trygga och kasta sig ut i det okända, det är inte min sport.

Trygghetsknarkare?

Ny teknik, nya rutiner på datorn, nya rutiner rent tekniskt, är det åldern som tar ut sin rätt?

Nä, jag har nog haft en släng av denna bacillen i hela mitt liv och ibland kan jag se hur det blänker igenom på mina små avkommor, jobbigt att lära nytt...

Åldern tar ut sitt fel ska det väl ändå vara?

Idag har jag sportlov.

Det vet jag hur det ska gå till!

Sovmorgon, mysfrukost, frisk luft, lek och vila.

Solen har visat sig från sin ljusa sida och jag har haft barn på lite olika lekningar, fikningar och mysningar, precis som det sig bör.

Jag kan summera alla rätt på denna måndagen på min önskelista!

Försöker nu i min lugna ro ladda ner lite fina bilder från telefonen till datorn för att skriva i bloggen lite upphängt kring vackra bilder, det gör sig alltid lite lättare, gick skit...iphoto har gått upp i rök och jag orkar inte jaga efter det... Det tar sådan tid att sätta sig in i var man ska leta på en dator, så att det hinner suga allt liv ur mig innan jag ens har börjat!

Därför hänger jag upp detta inlägg på min sura nuna från iphoto booth som tack och lov är som förr.

Idag har jag provat att lämna in lite grejjer till en secondhand butik inte långt från vår boning.

Lagom lätt att lära sig som ny sak.

Molly som var med fick genast blodad tand och ville lämna in en docka som hon inte leker med längre och istället få pengarna som den genererar till något annat, yippie! snart kanske det blir så tomt i förrådet så att vi kan bygga om det till hobbyrum!

Nytt när det gäller att expandera vårt hus har jag inga problem med, då är jag i min trygga lilla sfär där jag gärna cocoonar.

Igår lyssnade jag på ett klipp från ett tal som handlade om att göra det man vill med livet.

Jag som är trygghetsknarkad vill ju ha en ganska stor portion " allt som vanligt " i lagom trygg blandning med utveckling och inspiration, jag behöver inte hoppa från ett flygplan för att känna livet i mig.

En sportlovsdag som denna ger mig livet.

Glada ungar, goa vänner, sol och livskvalitet.

Nu ska jag bara sudda bort min sura min och vara lite tacksam.

Måndag, freezing

Vaknade oförskämt pigg, fem minut innan klockan ( vars ljud jag nästan

kräks av så mycket hatar jag det ljudet ) En fantastisk känsla av återhämtning!

Vad är det då jag hämtat åter?

Det måste vara kombinationen massvis med frisk luft och skönt umgänge i helgen med många timmars snarkmus och gårdagens spinningpass med bastu till efterrätt!

Den välsignade solen och ljuset från snön måste ge någon typ av ljusterapi, jag är säker!

Ser att månen lyserklart och starkt som en bländande lampa, då brukar det ju vara svårt att sova?

Vad är då dagens klokskap?

I eftermiddag tänkte jag åhhhh va mysigt med nybakade scones, det vill jag verkligen ha och barnen och deras kompisar också, deeeet är säkert aaaaldeles för jobbigt och tar sååååå lång tid, åååååhhh va onyttigt dessutom.....nä! Jag bara rörde ihop ( ursäkta ordvalet ) skiten och vips på 20 min var det klart och skitgott! Värt varenda kalori och ansträngning!

Alltså är min slutsats, jag hade tid, ibland är det bara att göra -" just do it " , tänker man för mycket på nästa steg blir man ju som känt stående på ett ben.

Just nu är det hög tid att stoppa i sig nästa mål mat, ibland känns det som om jag bara handlar, lagar mat, äter, diskar, handlar, planerar nästa måltid, matsäck lunchlåda, äter diskar...

Måndagskväll är här, månen lyser som ett helljus på himlavalvet, jag eldar en brasa och är glad för min pigga måndag, önskar mig en pigger tisdag också.

En dag att vara kall

Idag har det varit bitande ....

Hela härliga familjen åkte ner till isen med korv och bröd, varm choklad, machmallovs och chokladfyllda bananer.

Där träffade vi lite goda vänner och eldade en härlig brasa så sprakande härligt med isbitande kyla om kinderna.

Glada barn och föräldrar uppsluppna skratt och välgrillade korvar.

Molly lärde sig åka skridskor idag och mitt hjärta fylldes till brädden av stolthet och glädje när jag såg hur stolt hon var över sigsjälv.

Vilken lyx att stå där vid brasan med iskalla tår och skratta med en vän och prata bort några timmar.

En galen tant kom vandrande över ängarna och hade sin stora hund utan koppel. En av barnen är super hundrädd och den här klassiska kärringen ( längesedan jag stötte på en av hennes sort ) ropade inte ens in sin stora pudel som närgånget sprang runt i jakt på våra korvar mellan kängor och ryggsäckar.

Vi bad henne att ta in sin hund och då blev hon så där lätt packad och aggressiv, vi fick säga åt henne flera gånger och då tryckte hon upp sin kungspudel i nyllet på den livrädda 8 åringen och tycke att han skulle hälsa på den snälla hunden så skulle hon minsann kurera honom från hundrädsla på ett kick, hick!

Killen började nästan gråta och vi fick nästan tvinga bort tanten som då likt ett aggressivt mulletroll ville läxa upp vårt sällskap ( och stackars pojken som citat- "hade en så otrevlig pappa " ) om vi inte hade tänkt städa upp vår skit efter grillningen, vi brukade ju enligt henne skita ner så jävligt när vi hängt vid isen i fårhagen, ( var där senast för två år sedan utan att grilla )

Så gick hon äntligen.

Några minuter senare kommer hon tillbaka med en ett par år gammal bit folie och slänger den mot oss, - bara se här va ni siktat ner..

Jag gick fram till henne och bara sa lugnt att vi inte ville prata med henne mer, vi vet mycket väl att vi plockar med oss efter grillningen och ta nu med din hund och gå, trodde hon skulle hugga mig rätt i pulsådern och suga ur mig allt mitt iskalla blod, så jävla uppretad.

Tack ochnlov försvann hon i horisonten, lätt raglande mot sin antagligen ganska sorgliga lördagskväll.

Kände hennes kalla energi skölja över mig som en sur gammal mjölk.

Stackare.

Läste idag ett ledsamt inlägg där en härlig person som jag känner har fått beskedet att hennes sjukdom blivit värre, sjukdomen som håller henne invaderad eskalerar och biter sin agressiva kräfta fastare i sitt grepp...så överjävligt.

Jag önskar hårt att behandlingarna hon nu ska få tar bort det sista av sjukdomen och låter denna fantastiska person få vandra många fler år på våran jord, hon skulle fattas så många.

Under förra året förlorade några av mina vänner jämnåriga till kräftan, hela kyrkor fyllda med människor som har fått döden så nära inpå sig, så rysande frostigt kall och smärtande.

Ett uppvaknande för den som bara tänker på vikten, hemmet, den fina bilen och botoxen på argrynkan så att man ser mild och blid ut i alla lägen, är det viktigt?

Fastän det var en person som jag bara visste vem det var så kändes den isiga döden med sin smärta även hos mig.

När jag körde hem från jobbet den dagen då begravningen varit så kom det en låt med Adele på radion, Heaven, lyssna på den...

Två dagar innan julafton dog en vän till min man hastigt på kvällen när han idrottade med sin kompisar, vi spenderade julen läng

tande efter den sol och gnistrande snö som vi fått nu, som uteblev en alltför kort julhelg med ett allt för fullspäckat schema ( idel trevligheter men lite mycket varje dag, känner dock att det är lyxproblem ) ihop med den hastiga döden som la sin sordi över julen.

Vi kan glädjas åt så många fina vänner och så många tillfällen där vi har det riktigt bra i all enkelhet när livet känns komplett, som idag vid isen, enkelt och inget som fattas.

Önskar att också Hugo får snits på skrillorna, han var förbannad idag när han bara ramlade och inte fick balans, gick iväg med sin kikare och lekte fågelskådning istället.

Jag önskar högt och lågt idag, önskar att jag hade mina bästa vänner här hos mig just nu så jag kunde berätta hur mycket dom betyder för mig, hoppas ni vet, ni gör mitt liv lite färgrikare.

Nu ska jag steka på varsin bit kött från Gudagott av bästa sort, hälla upp ett glas vin njuta av brasan och lite härlig melodifestival i gott sällskap.

Nu känns kylan lite mera avlägsen.