Fredagsmys

En intensiv vecka lämnar vi bakom oss och fredagskänslan värmer i hela själen, myyyys!!
Just idag har många kunder kommit in och sagt att det varit en superkonstig dag, konstiga klienter stress fel och konstigheter... Idag har det varit höga berg och djupa dalar.
Vissa dagar flyter fram i lagom gråskala och andra sticker ut lite mer... Nästan så att tiden känns flytande, ibland känns 24 timmar längre och andra dagar hinner man ingenting innan dagen är slut.
Nu är denna dagen slut och jag längtar efter att sova...zzzzzz

ser du ljuset din jä-la pessimist?

...men idag kan jag inte förneka hösten längre...tom blad börjar gulna på träden och snart blir jag väl attackerad av igelkottar på väg till ide och flyttfåglar som korsar min väg.
Jag som gått och hållt i snuttefilten sommar och inte ens plockat undan våran färdigpackade strandväska med baddräkter och handdukar.
Hugo har shorts på sig varje dag än och ännu har inte kölden tagit livet ur hans små barnaben.
Tur att vi köpt oss lite extra sommar denna hösten för att uppleva en gammal närd dröm om st Martin och blåsa bort lite mörkerångest och kyla.
Igår betalade vi det sista på vår resa till härliga Västindien i Oktober, åh va´ Västindien klingar exotiskt och azurblott och Karibiskt.
Varför har jag då en liten liten orosfågel ( hoppas det är en flyttfågel på väg bort ) som liksom viskar i mitt öra, krax krax, det hääääär låter för bra, är det inte en liten liten orkaaaan påväg till st Martin just nu , tänk om den otäcka franska reseagenten är sådär franskt lurig och bara blåst dig på fler tiotusentals surt förtjänade pengar...man veeet ju hur luriga (?) fransmän är...krax.
Man kan inte lita på internet det kan så lätt vara fuffens och fel...
Så varför kan jag inte bara njuta och ha en go känsla i magen?

Teori ett, det är Luther, jag är helt enkelt för vräkig som vill ta med hela familjen till långt bort för så skändligt mycket pengar som det kostar, överflöd och slöseri, missunna och skäms, ta på din noppiga gamla grå tröja och spara alla pengar och be en bön.
Teori två, det går för bra nu, när ska ridån gå upp och jag bli avslöjad, något måste ju gå dåligt nu...statistiskt...
Teori tre, otränad på långresa, ringrostig.
Teori fyra, kontrollhäxansurtant.
Teori fem, resfeber, men tänk om vi missar planet, missar planet eller missar plaaanet.

Avundas dom som noncharlant får ner två veckors packning i bakfickan och checkar in utan bagage och ändå har med allt rätt och liksom gäspar ostressat när dom kommer i sista sekunden till boarding.
Nu är det dags att ta fram det tunga artilleriet av positiv visualisering, ( ljug tills du tror på det själv ) affirmation kan man också kalla ljuget för.
Alltså nu blundar jag ( inte för då hade jag inte kunnat skriva ) och ser azurblått sjörövarhav framför mig och lagom pepparkaksbruna familjen Backe i flipflops med exotisk frukt och läcker mat ända upp till öronen i vårt fina hus med pool, där vi gör lagom härliga utflykter om dagarna och ändå hinner slappa och koppla av...ja ja ser det nu, jag ser ljuset....

men jag älskar häxan surtant, hon gör mig glad, lite härlig pessimism är faktiskt jä-ligt kul....

utvecklingen och invecklingen

...åååå det var så längesedan jag skrev på bloggen, faktum är att jag så sällan får sitta vid datorn när jag inte redan är för trött för att vilja sitta här.
Barnen har utvecklat ett behov av att sitta och spela vid datorn, på dom bästa timmarna på dygnet..
Intressant att skåda tillbaka på bloggens början, bilderna berättar att barnen faktiskt har mognat lite och blivit lite äldre.
Älskar mina barns oförstörda härliga stil, deras rena kärlek och sköna mjuka generösa kramar, all den klokhet dom redan bär på.
Frågan är har jag mognat och blivit lite äldre?
Igår såg jag en film som heter " vänner med barn ", och där får man följa några par från livet innan barn och sedan med små barn och i slutet på filmen har man liksom harvat av det värsta med småbarnsåren och kommer ut hel ( någorlunda...) på andra sidan.
Ett av paren går skilda vägar, barnen har inte blivit ett kitt i deras relation utan gjorde att dom växte ifrån varandra.
Va lustigt det är att vi hela tiden tror att vi sitter med facit i hand och vet att ; jaha såhär är mitt liv och att vi känner att from nu ska det vara konstant.
Sedan passerar några upplevelserika år och man blir varse att utvecklingen fortskrider, det finns mer att lära det finns nya snåriga livsstigar och utmaningar som vi växer igenom.
Det finns ju en fara i att man som 40+áre sitter konstant med huvudet på sned till de som är 5-10 år yngre och liksom " naaaaw, tror du det lilla gumman , jaja du får se när du blir större, för jag vet..."
och när man träffar dom som är runt 50 så bara nickar dom liksom jaja, du får se när du blir större...
Nu är det ju såhär bevars att alla mognar olika, päron kan komma både i tidigt mogna och senhöst päron...eller kanske ett vinter äpple som nästan inte mognar förrän det är för sent och kölden tar det...
Vissa människor åker på nitar tidigt i livet och " tvingas " mogna lite snabbare, andra kan ju kännas omogna hela långa livet.
Vilken typ av frukt är du? Tänker du på att vårda din mognad och embrassera utmaningarna som livet serverar som chanser till att bli en rikare och mer utvecklad människovalp eller känner du att det är alltför invecklat?
Jag tycker att dom intressantaste människorna jag möter i livet är dom som vågar vara svaga, vågar serveras med lite märken på " skalet " och inte hycklar med avigsidorna, känns ödmjukt och skönt och den fruktkorgen vill jag gärna platsa i , mogna goa frukter med smak och karraktär, mums.
Fy för omogna päron....