Mors dag

Idag rinner Maj månad iväg i takt med regn och blåst.

Mor blev väckt mitt i en mardröm ( att ingen hörde mig när jag skrek ) halv åtta, då kunde inte Hugo hålla sig längre, hade varit vaken en timme redan.

Önskar att han förträngt min existens i ca en timme till.

Skön sång samt obligatoriska uppvaktnings cermoni med ljus och juice på en bricka.

Ett paket innehöll ett halsband som Hugo tillverkat i skolan det vackraste jag har i min ägo nu, och i det andra låg en golfhandske.

Mitt livs första golfhandske, noga vald åt mig, med lila detaljer och lamm mjukt skinn.

Denna dagen flöt sedan långsamt vidare med lite olika småpyssel men när jag står i kassan på Willys efter diverse matköp slår det mig att jag hade haft min nya golfhandske i bakfickan på jeansen och nu var den fickan platt och innehållslös.

Lönt att åka till lågprisaffären för att tjäna in en hundring när man dumpar presenter värda dito på stubben.

Var, när och hur hade jag tappat den?

Jag går tillbaka min runda i mataffären och ber kvinnan i kassan att dom ringer om någon lämnar in den, med en röst som om jag tappat bort en tvååring.

Väl hemma lusar jag igenom överallt, den måste ju bara finnas där, men icke.

Snäser till maken när han undrar var jag letat.

Jag blir modstulen eftersom det var dagens present och jag var besviken på mig själv att jag slarvat bort den direkt.

Skit samma att den inte kostar så mycket, den var ju inpacketerad i massa känsloklet och uppvaktning och handplockad av make och avkommor.

Efter lämning av Hugo på kalas några timmar senare tänker jag att jag kör bort till parkeringen på Willys och slår en lov.

Det har ju blåst hela dagen den kanske ramlade ur fickan och blåste iväg en bit.

När jag svänger in på den gigantiska parkeringen där bilar svärmar som bin i en kupa ser jag något vitt blänka till i häcken som delar upp parkeringen, min handske!

Jag trippade glatt fram till min fina golfhandske och fiskar upp den med glädje porlande i kroppen, min lilla turhandske.

Vad tänkte den eventuella bilist som bevittnade detta tårögda återförenande?

Var handsken en symbol för något annat, hon plockade upp den tappade handsken...hmmmm

Det som gör mig gladast är min förmåga att inte ge upp, jag löste det!

Jag är numera om möjligt mera glad för handsken än om den aldrig blivit borttappad på en stor köpcentrum parkering.

Vad är pudelns kärna i detta morsdags trauma?

Man blir känsligare med åren.

Man blir känsligare när man sovit för lite.

Man blir känsligare dagen efter en halv flaska cava.

Man blir känsligare av lågtryck.

Man blir känsligare av borttappade affektions prylar.

Man blir känslig på mors dag.

Skönt att inte bli blåst på min gåva...nu ska den bringa tur.

cava dag

...idag smyger sig softheten fram med olika skepnader.

Redan igår hade vi en riktig flow dag på jobbet, härliga kunder i strid ström, nöjda och glada.

Doft av lavendel, lugn musik, trevliga människor.

Sedan vandra iväg för att se Sex and the City filmen ( som absolut lever upp till mina förväntningar ), långt lyckopiller och sedan glida vidare till lilla Helfwetet med kurrande mage.

Om än bara gröngölingar i servisen men en portion anti pasti stillade vår vrålhunger ihop med en flaska vin och softa samtal om livet, va fasiken toppar det?

Jag fick på fredagen levererat en låda läder från min designer vän Gunnel och nu är jag klädd i soft pink hela långa iskalla sommaren, grymt mjuka och komfortabla snygga melmelli kläder.

Jag blir melankonisk såhär på lördag kväll medan Tobbe och jag provsmakat oss igenom en flaska cava.

Jag är så lyckligt lottad och tacksam över mitt liv.

Jag har förmånen att ha en fantastisk familj, underbara barn och en härlig man, vänner som jag har ståltrådssäkra band med.

Jag önskar verkligen att jag förtjänar detta liv med softmjuk guldkant.

Likt Nalle Puh skänker jag tacksamhet till det lilla;

...solstrålar som silar genom skir grönska

...lugn och frid i sinnet

...tacksamhet för allt jag har

....stannar upp och suger in det lilla magiska i vardagen

...ärliga härliga vänner med klokheter i evigheter

dåliga dagar som vänder och skänker en bra dag nästa dag, att i det svarta finna en tröst i att det ljusa tar vid....

...livet skänker champagne bubblor och bubblor i svart dysterhet, båda ingår i livets cava.

Jag tar ett steg tillbaka, skänker en tacksam gnista mot sommaren och livet.

Livet som gror.

mjölkmustach

....en häärlig mjölk mustach på min härliga lille kille.

Tror jag utvecklar en mjölkchoklad mustach snart, råkade köpa en kaka mjölkchoklad i fredags och den har långsamt knaprats upp under helgen.

Solen värmer och sommaren känns här faktiskt, det dröjer innan baden lockar men dock så ljust ljummet och härligt.

Jag har hängt upp små speglar i päronträdet som reflekterar alla vita blommor.

Vårt altangolv har blivit slipat och oljat.

Denna helgen har varit tom och oplanerad (förutom två entimmars uppgifter ) så vi har hela familjen landat och kommit i fas, små saker har blivit gjorda, saker som gärna hänger kvar i evigheter.

Soft är känslan av att helgen räckte till, soft är känslan av slumriga humlor och sommarsmutsiga fötter, soft är smaken av glass och grillat, soft är synen av spädgröna blad på träden, doften av äppelblom och fräknar på kinden och mjölkmustacher ihop med mjölkchoklad.

wooom så gick en vecka

Så är det torsdag och veckan lider mot sitt slut.

Jag ser fram emot en helg med; först en brudsminkning på Lördag morgon, golflektion Lördag klockan 15 och däremellan städ tvätt och fixande i hemmet.

På Lördag kväll är det ju melodifestival vilket är ganska festligt.

Tiden liksom rusar fram och våran kalender är så fullmatad med stort och smått att jag liksom får fartränder bara av att passera den.

Känner dock att veckorna som passerat har haft mycket positivt innehåll och närapå ingen skit, det får man ju fira...kanske redan i morgon med att provsmaka skumpan vi kanske ska bjuda familjen på när jag fyller 40 år....

Ikväll var det så härligt mjukt och ljummet i luften, tusentals dofter och fåglar med fnatt.

Jag stod ensam på ranchen ( golf ) i Tylösand och matade iväg 55 bollar med växlande frustration, ömsom vin ömsom vatten...kunde ändå inte låta bli att njuta av strandskatornas skriande och den mjuka grönskan allt är inbäddat i.

Känner mig mycket som en nybörjare och OOPs det är jag ju.

Avslutade mitt besök på Tylösand idag med en promenad på stranden...ahhh, inte konstigt att man är så bortskämd när man är på semester, vill ha mer vit sand och klarare vatten, stranden vi är vana vid är ju fulländad.

Visualisrade framgång harmoni och lycka under min promenad så nu ska jag avvakta och se om det kommer resultat på det.

Lika snabbt som dagarna rasslar förbi rasslade idag golfbollarna rakt ut ur automaten ut på golvet när jag hade glömt att sätta en uppsamlingshink under utsläppet.

Snabbt som en vessla slängde jag mig för att samla upp 24 bollar som likt en lavin spred sig på den lilla golvytan.

Måste förbränt någon kalori där.

Livet borde ha en uppsamlingshink så att alla dagarna samlades i en korg och man lugnt i sin egen takt kunde plocka en efter en.

Och när man är redo för en ny vecka går man till automaten och stoppar i en veckopolett så får man lagom många veckodagar att spendera i önskad takt.

Så är snart en vecka till ände och jag blickar framåt, i morgon är en ny soft dag.

Ska plocka den som en boll ur livets hink.

Här är vårat boende på Gotland.

Södra murgatan 10!
Hit kanske vi kommer åter?

Nu har vi besökt det ulliga gulliga landet i öst.

Gotland.

Vi färdades med färjan så att bilen också fick följa med.

Måste vara en av våra knep nuförtiden, dom bästa semestrarna har vi haft när vi

har kört runt på upptäcktsfärd.

En härlig känsla att rulla ut på vägarna med allt man vill ha med sig i bilen.

Första eftermiddagen strosade vi runt i Visby och käkade hamburgare på en härlig Texas inspirerad restaurang med en gigantisk tjurskalle på väggen.

Denna resturang vann ju våra hjärtan eftersom barnen kunde roa sig lite själva i loungerummet och maten kunde inmundigas i normalt tempo därav...dessutom fantastiska såser och tillbehör.

Kväll nummer två bokade vi bord på mysiga "creperi o logi" därman äter matiga eller dessertiga pannkakor.

Här hade jag från början även tänkt att vi skulle bo men där var fullt.

En legoförsedd lekhörna även här så mamman och pappan kunde dela en flaska fransk cider, yummi.

Vi hade besökt Lummerlunda grottorna under dagen på fredagen och var mäkta imponerade, synd att vi då levde i tron att batteriet i kameran var urladdat när det egentligen bara var fel isatt...

En otroligt spännande känsla att vandra ner i underjorden och se dessa fantastiska droppstens formationer.

Lördagen hade vi planerat en minishopping för mamman ( moi ) och Hugo som behövde en t-shirt, för denna dagen bjöds det på sommar och dom senila föräldrarna hade kört ifrån Hugos kortärmade tröjor ( vi hade även " glömt" långkalsongerna till Hugos stora förtret )!

Jag hittade ett par jeans och Hugo en tröja med hajar samt ett tvåpack solglasögon som vi prutade ner till 75 kr, vilket team!

Eftersom vi bara fått en halvtimmas respit klapprade vi till bilen på dom kullerstensbeklädda gatorna och gränderna med svetten lackande, vill ju inte reta chauffören med förseningar, det är ju trots allt semester och man ska vara effektiv ( pappas lag ).

Fördelen med Visby är att allt är väldigt nära och pittoreskt till tusen.

Perfekt att bo precis innanför muren i ett gulligt gammalat hus, med frukosten serverad varje morgon, mackor, kaffe jordgubbar, fil...mums.

Fårö avverkade vi i strålande solsken på Lördagen och på kvällen drog det in ett regnväder så vi kurade in oss i våra rum och tog hämt mat från en Asiatisk restaurang.

Sista dagen bjöd på lite kyligare väder och vi packade ihop våra saker.

Vi letade upp en fin lekplats och hängde där en bra stund innan vi besökte museet.

Ett besök i Domkyrkan och vi tände vår vana trogen ljus, sedan var det dags för lite mat innan kosan for hemåt med färjan.

Väl hemma mitt i natten med barn slumrande i baksätet, kunde vi summera en fantastisk helg på Gotland.

Hit kan vi återvända.

söndag 9:e maj, senvinter

Kylan verkar hålla oss i ett järngrepp.

Min temperatur mätare i bilen säger plus 6 grader när jag kör några kilometer norröver på kustvägen halv tio på söndagsmorgonen.

Idag fick jag en" flashback" på väg till min första golflektion.

Senast jag provade var en vårdag på Haverdals golfklubb medan regnet piskade ner, det verkar vara " the story of my golflife ".

Lite körig i magen är jag, beror det på min positiva stress/ prestationsångest eller har Tobbe smittat mig med senvinterkräksjukan?

Jag vankar ett litet varv runt golfshoppen, kring detta okända territorium med människor i piké, keps med golflogga och gigantiska paraplyer monterade på deras vagnar.

Vindtäta funktionsmatrial så långt ögat når.

Självklart har jag påklädit mig en utstyrsel som gör att jag ser ut som om jag kunde spela golf...bra.

Som ni vet lever jag under deviset -fake it until you make it.

Leker jag att jag är en hyfsad golfspelare så kanske min hjärna tror på det och höjer prestationen?

En mycket sympatisk golflärare tar hand om mig, han visar alla grunder och berömmer mig flitigt, självklart slår jag långt och rakt, det är väl så man ska göra?

Sedan får jag i läxa att träna så jag tar i hand och tackar, sedan ställer jag mig för att slå ut en hink bollar, och då går det ju mindre bra.

Kan det vara så att jag börjar bli trött efter en timme och lite avslagen, tappat koncentration och tränaren står inte bredvid och korrigerar dom där minismå detaljerna som verkar vara avgörande?

Nåväl jag ger upp när spannen boll har sinat och styr kosan mot ett territorium där jag regerar, dvs Ica Maxi.

Efter en timma där har jag med mig mat hem till den längtande familjen och söndagen kan fortlevas som en slappedag med ytterst små ansträngningar.

Jag har spridit ut hönsgödsel på valda delar av rabatterna i trädgården och utfodrat grannar och familj med gräddtårta.

Alla har alltså fått lite gödning så nu tror jag att jag ska ta en promenad.

Det är Söndag den 9:e Maj och allt är väl.

kalas dag

Idag har unga fröken Molly Backe fyllt 5 år.

Idag har en längtan efter valium fötts hos modern.

Visst, visst det är kul när barnet blir glad och det kan man gå igång på.

Dubbla lager deo i armhålan och förberedd med lekar och tårta toppad med barbiesjöljungfrur välkomnade vi dom små gästerna klockan 14.

Saken är den att små 5 åringar har inte den sociala kompetensen att göra som man bör utan lite vad som helst kan ske och man får liksom hovra över dom med ett vakande öga.

Lite grand som om du ska visa 5 fyllon runt i en porslins butik...stressande.

Maken skulle vara iväg under dagen på en strapats men strax efter klockan 16 när jag barnen och min mamma slog oss ner i lugnet ringer telefonen och mannen har drabbats av vomeringssjuka, han är på väg hem.

Nice, ännu en pulshöjare.

Jag placerar barnen framför valfri film eller tv och bäddar till i sängarna, öppnar ett fönster för syreinsläpp, ställer en spann vid sängen och lyfter fram en handsprit på handfatet i badrummet.

Nu är jag redo.

Vem behöver valium förresten gud vad lugnt här blev.

Mannen sover, barnen är toppmatade med popcorn och cola framför en film, utanför fönstret på glänt kvittrar fåglarna ystert efter dagens regn.

Jag manövrerade mig skickligt igenom denna dagen och jag antar att den blev bra.

Ute i trädgårdens kvitter har jag påtat ner sättpotatisen i odlingsbackarna, regnfuktig är gräsmattan och rabatterna.

Jag tar in några tulpaner som överlevt rådjurens frosseri på ätbart i rabatterna.

På daggkåpan pärlar sig vattendropparna och jag låter tre blad samsas med tulpanerna.

Imorgon är en ny dag, en kalasdag som ska invigas med ett besök på golfbanan, lektion ett.

Får väl se om vomerandet kommer sprida sig eller om det bara har punktmarkerat på Mr Backe.

Ännu ett jordevarv har Molly lagt bakom sig och hon är en så stor fin tjej.

Jag är glad att hon haft en händelserik födelsedag, paket i långa banor och pannkaksfrukost.

Jag sitter och låter lugnet smyga fram medan det skymmer.

kära nån

Minsann, hade vi nu bestämt att vi skulle sitta på Bulls uteservering idag så hade vi ju faktiskt bestämt det..( hade ju ingenting att göra med rabatt checken köp 2 cheeseburgare betala för 1...)

Tror vi eventuellt fick blåskatarr till dessert idag jag och vackra fru Olsson, nu för övrigt uppgraderad och om möjligt ändå vackrare efter att jag ryktat och färgat hennes ögonbryn och färgat hennes ögonfransar.

Som vanligt börjar vi prata med varandra i samma sekund vi får ögonkontakt och pratar sedan non stop till dörren stängs bakom hennes ädla bakdel.

Vad skiljer detta ifrån mina övriga möten med vännerna?

Inget.

Hur kan vi ha en aldrig sinande ström saker att prata om och jag känner ändå att jag är rädd att jag glömmer något innan vi skiljs åt?

Ett energiflöde skapas mellan människor som är på samma våglängd och då ökar energierna när man ger positivt till varandra.

Likväl dräneras du på energi ifrån en person som du inte har samma våglängd som, om du inte tränat in en metod för att teflon behandla dig från energi tjuvar, ja vi har alla mött dom.

Kär är den vän som laddar dig, laddar mig med värme och energi.

Som en duracell kanin trippar jag runt och plockar lego och my little pony rester över golv och stolar.

Startar diskmaskinen medan tvättmaskinen går i centrifug och torkar plattorna med en wettexduk samt klämmer telefonluren under örat för att simultant trycka in ett samtal jag lovat ringa.

Allt orkar jag om jag har mina kära.

Kära nån.

I morgon fyller prinsessan 5 år, jag ska gå och plocka fram alla paket jag gömt undan.

Är lika spänd av förväntan jag.

Har lovat att servera pannkakor till frukost, efter en liten mini frukost på sängen ihop med paket öppning.

Små tindrande nyvakna ögon som gnuggas medan vi sjunger ja må hon leeeva vid fladdrande ljus.

Det är kärt.

Hoppas jag kan slänga ut små gnistror av energi genom skärmen och låta dig inspireras att bli en kär positiv nån för någon i helgen, glada glittrande ringar på vattnet av go känsla.

Kära nån vad klockan är mycket nu, dags att slänga in en sista växel innan softa lakanen lockar.

vår dag

...ännu en vårdag.

3 plusgrader och friskheten nyper tag i alla sinnen.

Kylan är rå men väcker fler hjärnceller än värme dvalan som bara bjuder in till lathet och humleslöa svängar runt kaffebryggaren.

Vad har hänt med min energinivå?

Är detta ett steg i energibesparingen?

Kanske mår man väl av att ibland gå ner på sparlåga, känna sig lite pre-semestruell, längtan efter semesterveckor ( obs pluralis ).

I värme och slummer.

Förra veckan snörde jag och mina goda fru L på oss gympadojjorna och vandrade ofåfänga mot Tylösand och spa´t, (vissa av oss hade fuskat med mascara...och det var inte jag...).

När vi anlände utsiktsplatsen vid klipporna där man stapplat i pumps och kornblå mascara en och annan gång utanför Beachclub, intog vi det vi numera njuter av mest, ostmacka och kaffe ( illsvart kaffe ).

Hesa vände vi hemåt efter några timmar med livskvalité, goda samtal och bad.

För ca 10 år sedan gjorde jag en lång lista på saker som gjorde mig glad, jag fyllde stundom på den när jag fick en snilleblixt om en ny sak som vände mina gipor uppåt.

Idag kan jag vara mer förlåtande mot mig själv och erkänna alla humör som godkända, dom ingår liksom i paketet, livspaketet.

Kan ibland känna att den där glädje listan hade varit bra att ta fram för att vända en medioker dag till en fullpoängare, men idag krävs det inte lika mycket som då.

Ett gott samtal med en god vän, starkt kaffe och en ostmacka.

Imorgon är en ny dag och den är vår oavsett temperaturen så kan den vända mungiporna åt önskat håll, oavsett är det en fredag och den blir det den blir i livet som är fullt av våra dagar.