Mors dag

Idag rinner Maj månad iväg i takt med regn och blåst.

Mor blev väckt mitt i en mardröm ( att ingen hörde mig när jag skrek ) halv åtta, då kunde inte Hugo hålla sig längre, hade varit vaken en timme redan.

Önskar att han förträngt min existens i ca en timme till.

Skön sång samt obligatoriska uppvaktnings cermoni med ljus och juice på en bricka.

Ett paket innehöll ett halsband som Hugo tillverkat i skolan det vackraste jag har i min ägo nu, och i det andra låg en golfhandske.

Mitt livs första golfhandske, noga vald åt mig, med lila detaljer och lamm mjukt skinn.

Denna dagen flöt sedan långsamt vidare med lite olika småpyssel men när jag står i kassan på Willys efter diverse matköp slår det mig att jag hade haft min nya golfhandske i bakfickan på jeansen och nu var den fickan platt och innehållslös.

Lönt att åka till lågprisaffären för att tjäna in en hundring när man dumpar presenter värda dito på stubben.

Var, när och hur hade jag tappat den?

Jag går tillbaka min runda i mataffären och ber kvinnan i kassan att dom ringer om någon lämnar in den, med en röst som om jag tappat bort en tvååring.

Väl hemma lusar jag igenom överallt, den måste ju bara finnas där, men icke.

Snäser till maken när han undrar var jag letat.

Jag blir modstulen eftersom det var dagens present och jag var besviken på mig själv att jag slarvat bort den direkt.

Skit samma att den inte kostar så mycket, den var ju inpacketerad i massa känsloklet och uppvaktning och handplockad av make och avkommor.

Efter lämning av Hugo på kalas några timmar senare tänker jag att jag kör bort till parkeringen på Willys och slår en lov.

Det har ju blåst hela dagen den kanske ramlade ur fickan och blåste iväg en bit.

När jag svänger in på den gigantiska parkeringen där bilar svärmar som bin i en kupa ser jag något vitt blänka till i häcken som delar upp parkeringen, min handske!

Jag trippade glatt fram till min fina golfhandske och fiskar upp den med glädje porlande i kroppen, min lilla turhandske.

Vad tänkte den eventuella bilist som bevittnade detta tårögda återförenande?

Var handsken en symbol för något annat, hon plockade upp den tappade handsken...hmmmm

Det som gör mig gladast är min förmåga att inte ge upp, jag löste det!

Jag är numera om möjligt mera glad för handsken än om den aldrig blivit borttappad på en stor köpcentrum parkering.

Vad är pudelns kärna i detta morsdags trauma?

Man blir känsligare med åren.

Man blir känsligare när man sovit för lite.

Man blir känsligare dagen efter en halv flaska cava.

Man blir känsligare av lågtryck.

Man blir känsligare av borttappade affektions prylar.

Man blir känslig på mors dag.

Skönt att inte bli blåst på min gåva...nu ska den bringa tur.