Idag har en längtan efter valium fötts hos modern.
Visst, visst det är kul när barnet blir glad och det kan man gå igång på.
Dubbla lager deo i armhålan och förberedd med lekar och tårta toppad med barbiesjöljungfrur välkomnade vi dom små gästerna klockan 14.
Saken är den att små 5 åringar har inte den sociala kompetensen att göra som man bör utan lite vad som helst kan ske och man får liksom hovra över dom med ett vakande öga.
Lite grand som om du ska visa 5 fyllon runt i en porslins butik...stressande.
Maken skulle vara iväg under dagen på en strapats men strax efter klockan 16 när jag barnen och min mamma slog oss ner i lugnet ringer telefonen och mannen har drabbats av vomeringssjuka, han är på väg hem.
Nice, ännu en pulshöjare.
Jag placerar barnen framför valfri film eller tv och bäddar till i sängarna, öppnar ett fönster för syreinsläpp, ställer en spann vid sängen och lyfter fram en handsprit på handfatet i badrummet.
Nu är jag redo.
Vem behöver valium förresten gud vad lugnt här blev.
Mannen sover, barnen är toppmatade med popcorn och cola framför en film, utanför fönstret på glänt kvittrar fåglarna ystert efter dagens regn.
Jag manövrerade mig skickligt igenom denna dagen och jag antar att den blev bra.
Ute i trädgårdens kvitter har jag påtat ner sättpotatisen i odlingsbackarna, regnfuktig är gräsmattan och rabatterna.
Jag tar in några tulpaner som överlevt rådjurens frosseri på ätbart i rabatterna.
På daggkåpan pärlar sig vattendropparna och jag låter tre blad samsas med tulpanerna.
Imorgon är en ny dag, en kalasdag som ska invigas med ett besök på golfbanan, lektion ett.
Får väl se om vomerandet kommer sprida sig eller om det bara har punktmarkerat på Mr Backe.
Ännu ett jordevarv har Molly lagt bakom sig och hon är en så stor fin tjej.
Jag är glad att hon haft en händelserik födelsedag, paket i långa banor och pannkaksfrukost.
Jag sitter och låter lugnet smyga fram medan det skymmer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar