Tror vi eventuellt fick blåskatarr till dessert idag jag och vackra fru Olsson, nu för övrigt uppgraderad och om möjligt ändå vackrare efter att jag ryktat och färgat hennes ögonbryn och färgat hennes ögonfransar.
Som vanligt börjar vi prata med varandra i samma sekund vi får ögonkontakt och pratar sedan non stop till dörren stängs bakom hennes ädla bakdel.
Vad skiljer detta ifrån mina övriga möten med vännerna?
Inget.
Hur kan vi ha en aldrig sinande ström saker att prata om och jag känner ändå att jag är rädd att jag glömmer något innan vi skiljs åt?
Ett energiflöde skapas mellan människor som är på samma våglängd och då ökar energierna när man ger positivt till varandra.
Likväl dräneras du på energi ifrån en person som du inte har samma våglängd som, om du inte tränat in en metod för att teflon behandla dig från energi tjuvar, ja vi har alla mött dom.
Kär är den vän som laddar dig, laddar mig med värme och energi.
Som en duracell kanin trippar jag runt och plockar lego och my little pony rester över golv och stolar.
Startar diskmaskinen medan tvättmaskinen går i centrifug och torkar plattorna med en wettexduk samt klämmer telefonluren under örat för att simultant trycka in ett samtal jag lovat ringa.
Allt orkar jag om jag har mina kära.
Kära nån.
I morgon fyller prinsessan 5 år, jag ska gå och plocka fram alla paket jag gömt undan.
Är lika spänd av förväntan jag.
Har lovat att servera pannkakor till frukost, efter en liten mini frukost på sängen ihop med paket öppning.
Små tindrande nyvakna ögon som gnuggas medan vi sjunger ja må hon leeeva vid fladdrande ljus.
Det är kärt.
Hoppas jag kan slänga ut små gnistror av energi genom skärmen och låta dig inspireras att bli en kär positiv nån för någon i helgen, glada glittrande ringar på vattnet av go känsla.
Kära nån vad klockan är mycket nu, dags att slänga in en sista växel innan softa lakanen lockar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar