lördag 4 februari 2012

En dag att vara kall

Idag har det varit bitande ....
Hela härliga familjen åkte ner till isen med korv och bröd, varm choklad, machmallovs och chokladfyllda bananer.
Där träffade vi lite goda vänner och eldade en härlig brasa så sprakande härligt med isbitande kyla om kinderna.
Glada barn och föräldrar uppsluppna skratt och välgrillade korvar.
Molly lärde sig åka skridskor idag och mitt hjärta fylldes till brädden av stolthet och glädje när jag såg hur stolt hon var över sigsjälv.
Vilken lyx att stå där vid brasan med iskalla tår och skratta med en vän och prata bort några timmar.
En galen tant kom vandrande över ängarna och hade sin stora hund utan koppel. En av barnen är super hundrädd och den här klassiska kärringen ( längesedan jag stötte på en av hennes sort ) ropade inte ens in sin stora pudel som närgånget sprang runt i jakt på våra korvar mellan kängor och ryggsäckar.
Vi bad henne att ta in sin hund och då blev hon så där lätt packad och aggressiv, vi fick säga åt henne flera gånger och då tryckte hon upp sin kungspudel i nyllet på den livrädda 8 åringen och tycke att han skulle hälsa på den snälla hunden så skulle hon minsann kurera honom från hundrädsla på ett kick, hick!
Killen började nästan gråta och vi fick nästan tvinga bort tanten som då likt ett aggressivt mulletroll ville läxa upp vårt sällskap ( och stackars pojken som citat- "hade en så otrevlig pappa " ) om vi inte hade tänkt städa upp vår skit efter grillningen, vi brukade ju enligt henne skita ner så jävligt när vi hängt vid isen i fårhagen, ( var där senast för två år sedan utan att grilla )
Så gick hon äntligen.
Några minuter senare kommer hon tillbaka med en ett par år gammal bit folie och slänger den mot oss, - bara se här va ni siktat ner..
Jag gick fram till henne och bara sa lugnt att vi inte ville prata med henne mer, vi vet mycket väl att vi plockar med oss efter grillningen och ta nu med din hund och gå, trodde hon skulle hugga mig rätt i pulsådern och suga ur mig allt mitt iskalla blod, så jävla uppretad.
Tack ochnlov försvann hon i horisonten, lätt raglande mot sin antagligen ganska sorgliga lördagskväll.
Kände hennes kalla energi skölja över mig som en sur gammal mjölk.
Stackare.
Läste idag ett ledsamt inlägg där en härlig person som jag känner har fått beskedet att hennes sjukdom blivit värre, sjukdomen som håller henne invaderad eskalerar och biter sin agressiva kräfta fastare i sitt grepp...så överjävligt.
Jag önskar hårt att behandlingarna hon nu ska få tar bort det sista av sjukdomen och låter denna fantastiska person få vandra många fler år på våran jord, hon skulle fattas så många.
Under förra året förlorade några av mina vänner jämnåriga till kräftan, hela kyrkor fyllda med människor som har fått döden så nära inpå sig, så rysande frostigt kall och smärtande.
Ett uppvaknande för den som bara tänker på vikten, hemmet, den fina bilen och botoxen på argrynkan så att man ser mild och blid ut i alla lägen, är det viktigt?
Fastän det var en person som jag bara visste vem det var så kändes den isiga döden med sin smärta även hos mig.
När jag körde hem från jobbet den dagen då begravningen varit så kom det en låt med Adele på radion, Heaven, lyssna på den...
Två dagar innan julafton dog en vän till min man hastigt på kvällen när han idrottade med sin kompisar, vi spenderade julen läng
tande efter den sol och gnistrande snö som vi fått nu, som uteblev en alltför kort julhelg med ett allt för fullspäckat schema ( idel trevligheter men lite mycket varje dag, känner dock att det är lyxproblem ) ihop med den hastiga döden som la sin sordi över julen.
Vi kan glädjas åt så många fina vänner och så många tillfällen där vi har det riktigt bra i all enkelhet när livet känns komplett, som idag vid isen, enkelt och inget som fattas.
Önskar att också Hugo får snits på skrillorna, han var förbannad idag när han bara ramlade och inte fick balans, gick iväg med sin kikare och lekte fågelskådning istället.
Jag önskar högt och lågt idag, önskar att jag hade mina bästa vänner här hos mig just nu så jag kunde berätta hur mycket dom betyder för mig, hoppas ni vet, ni gör mitt liv lite färgrikare.
Nu ska jag steka på varsin bit kött från Gudagott av bästa sort, hälla upp ett glas vin njuta av brasan och lite härlig melodifestival i gott sällskap.
Nu känns kylan lite mera avlägsen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar