...och mitt huvud känns så tungt.Kan det vara förkylningsinfluensan som Tobbe haft hela veckan som min kropp fortfarande krigar mot?
Slumrade in så skönt jämte Molly när jag nattade henne i kväll.
Lugna tunga andetag, tryggt ligga i sked med våra mjuka urtvättade nattlinnen slingrade runt tröttvarma kroppar.
Nä, inte så uppvarvad efter det, snusmumrik.
Ute börjar det dra ihop dig till en höststorm.
Idag har vi haft så många kunder på jobbet, så många möten med människor av alla de slag, intressanta samtal, ointressanta samtal, ointresserade i samtal....
Känner hur skönt det är att komma hem till det cocoonade hemmet där vi trivs och väser ihop, ibland intresserade av varandra ibland ointresserade, någon själv en stund vid en dator eller en bok, sedan tillsammans vid matbordet eller en saga innan läggdags, allt i sin vardagliga rutin, stilla mak, intressant trots sin vardaglighet, det bästa jag vet.
En vanlig skittråkig urtrist torsdagskväll.
Det bästa jag vet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar