Dagen före dopparedagen

En liten stressnerv spänner sig såhär dagen före Julafton.

Har jag köpt tillräckligt med paket?

Har vi tillräckligt med mat och kakor?

Kommer något att saknas?

I år har jag inte stressat ihop extra allt utan försökt tänka ut vad jag och familjen skulle vilja ha för mat och mys och sedan lagt allt annat åt sidan.

Ett speciellt gott grönkålsknäcke från Harplinge, prinskorvar från Gudagott, saffrans och pepparkaksglass från Riccardos drömsill från Görviksfiskarn, men ingen egen skinka och ingen fruktkaka och inga mandelmusslor.

Inga extra julkakor har bakats, har jag drabbats av en bakningsöverdos efter alla år vid bakbordet?

Eller har jag fått allt om bakfoten?

Någonstans kring första advent var vi på Hotel norre park och lämnade paket till barn som inte har det så bra på jul och kanske var det då jag slogs av tanken att vi även när vi inte fixat det lilla extra har långt mer extra och allt vi behöver och lite därtill.

Jag önskar verkligen att alla och en var stannar upp i Julehelgen och känner efter i hjärteroten att fokus är på lycka, tacksamhet, lugn och ro med julen och när det börjar snurra på, sätt ner en fot i verkligheten och stanna upp.

Nu ska jag ut i snöyran och gräva fram min bil, morgon slipper jag skrapa rutorna och passa tider, det är kanske den viktigaste julkänslan ihop med att bara vara med hela familjen.

Och saknar vi något så får det bli en nyårspaket och mandelmusslor nästa helg...