ser du ljuset?

...ser ljuset.

Jag blinkar yrvaket på morgonen när en envis solstråle prickat in den enda gläntan i gardinerna och strålar rakt på mig.

Fan va ljust.

Badar i sol ljus och värme sedan flera dagar nu, äntligen!

Vaknar till i den tidiga morgonstunden och försöker förtränga det ivriga uppiggande ljuset.

Nu står jag inför ett stort och tungt val.

Tungt väger det i vågskålen mellan snarka eller att studsa upp och börja en ny dag.

Klockan är 06:45 och jag har semester.

Förtränga ljuset eller bejaka det?

Detta blir ju en helt fantastisk metafor.

Är det så ibland att någon eller något fullkomligen lyser på oss med insikt men vi står det som sömndruckna får i vår gamla trygga hage ( och alla fårskallar runtomkring ) och vägrar se ljuset, insikten målet och meningen?

Oh yes!

Jag drar täcket upp framför ansiktet så att jag knappt kan andas.

Vägra vakna, vägra vakna.

Det är för varmt i rummet så jag kan inte ha täcket över mig för då svettas jag som i en öken vid lunchdags.

Kniper ihop ögonen.

Barnen sover som grisar ( låter lite som grisar som snarkgrymtar i sina väl mörklagda sovrum dessutom, varför har jag satsat på mörkläggningsgardinder i deras sovrum? estetiskt dilemma? mon dieu? )

Jag tänker att jag har minst 30 minuter till att ligga i djupsömn och lyxa...för det gör ju såååå stor skillnad på min livskvalitet om jag ligger kvar där i strålkastarljuset och kämpar mot uppvaknandet i 20-30 minuter till.

Är det småbarnsåren som har framkallat denna hysteriska rädsla att inte ha sovit tillräckligt?

Lyxen att få 6-8 timmars sömn på raken.

Alla dessa nätter då man var tredje timme som i tortyr väcktes för att finnas till hands med tröst, blöja, mat och 04:50 bara kunde dö för att få lov att somna om igen och slippa vara vaken.

Det är ju barnens sömn som varit målet dom senaste 8 åren och deras sovrum är perfekt mörklagda för att dom ska sova länge och djupt.

Jag är trött och klockan närmar sig 07:00.

Har hypnos ( drömmarnas gud ) så stor makt med sitt sömnpulver att det är svårt att ruska av sig?

Jag kan inte riktigt se ljuset i tunneln, ser bara ett alternativ som kunde prövas.

Solen strålar rakt på mig och jag har längtat efter den och sommaren en helt överjävligt lång och kall vinter, kanske är det dags att embrassera denna arla morgonstund och sträcka på sig som en katt, kliva i morgontofflorna och fånga dagen.

Egentid?

Jag har ju trots allt inte nattvakat mig igenom denna natten.

Nästa gång kanske en insikt lyser rakt på mig och jag kanske är vaken nog att ta emot den också.

Jag kan knappt vänta.

I dagar på raken har jag lapat sol och försökt göra det bästa av mina sista självande semester dagar.

En härlig höst hade gärna fått servera lite ljusa stunder och insikter.

Lys på mig, jag ska vakna.

och jorden går runt...

...det blev en dag på stranden, blå himmel ( om man riktar blicken åt rätt håll ) strand åt alla håll, hallau hallau till kända ansikten runt omkring, glada skratt och tillrop, avslappnad attityd till umgänget och var och en i sin fikakorg.

Det kunde varit förra sommaren vid samma tid, inget är olikt, jag och fru S har inte ens uppgraderat våra bikinis på 5 år...tiden går, runt runt tickar visarna på uret.

Kanske kunde vi shoppa en ny bikini till 2012 så att vi får lite variation? eller är det sundhet att vi inte bryr oss?

I semester tider går tiden i samma slag snabbare än man önskar och ur led eftersom handleden från semesterdag ett får ledigt och vi håller tiden med känslan av att vakna, äta och ljuset på kvällen.

En del dagar strävar i snigelfart och räcker till allt och lite till.

Nästa dag tickar sekundvisaren på i autobahnfart och stressen över att inte hinna utnyttja dagen till fullo slår på, just dom dagarna passar småhönsen på att vara odrägliga och konstant osams.

Att inte vakta tiden är en av ledighetens största privilegium.

Jag vänder blicken åt den blå biten på sommarhimlen nästa vecka, planerar in många stunder av att göra ingenting så det blir av...

Jorden går runt och snart ska man hoppa upp i ekorrhjulet och kuta vidare, bäst att trappa ner och ta ett dopp i det klara havet.

sommar knorrar

...igår var en dag med sommarens allra bästa kryddor, sol, värme, bad, glass och konsert på Solgården med en magisk solnedgång och ett härligt gäng i sällskap som knorr på en guldskimrande dag.

Jämfota hopp i takt med musiken, skratt och skrål och glada leenden.

Att cykla hem sida vid sida med maken vid midnatt utan att ens behöva dra på en kofta, är en så go sommarrutin, det sätter guldkant på semestern och vi konserverar känslan.

Tysta tramptag på väg hem, några enstaka samtalsämnen på färden mot sänghalmen.

Jag längtar desperat efter fler stranddagar, lägger in en beställning på detta till den sista semesterveckan.

I går klippte vi ur två små pilträdsbuskar i trädgården som grott igen.

Nu formar dessa varsin koja till småhönsen, Hugo byggde under svavelosande ordutläggningar upp tältet som ett anex i kojornas del av trädgården.

Så idag kröp jag och Hugo in i tältet där han hade bäddat med filt och kuddar.

Molly följde med en ny kompis hem efter simskolan.

Jag och Hugo hade med oss mackor och kakor och dricka och satt där inne i den syrefattiga tältet och småpratade, det slog mig att det är jag som tycker att vi ska prata, sonen sitter gärna tyst i sällskap och myser.

Dagens lärdom, man måste inte prata för att umgås.

Ibland är det just en pratfri tv kväll i soffan jämte familjen som jag längtar mest efter.

Sommaren är lite blåsig om än ljummen idag, det passar mitt slöa sinnestillstånd efter allt för få sovtimmar i natt.

Som knorr på denna sommardagen ska vi vandra över till goa vänner ikväll och hänga i deras soffa, gissar att vi inte blir tysta...

matigt, tjatigt?

Jag kan ju inte sticka under stol med att mat förgyller livet...vem vill gå runt med en tom håv och svälta?

Frukosten ser ut så här under denna årstiden och jag tröttnar aldrig.

Tänk om jag skulle slita ut repertoaren på kvällsmaten på samma vis?

Samma porslin, samma råvaror, dag efter dag, varför tröttnar man aldrig på sin frukost?

Jag vet ingen som byter varje dag...

I kväll sänkte sig mörkret och regnet hänger hotfullt i luften, jag huttrade lite när jag trampade hem från jobbet på min hoj ( oj! nu lät jag som Trasan ).

Hur ska man möta denna lite kyligare afton efter att ha intagit sill och potatis i sällskap med familjen?

Jo, det ärbara att ta fram ljusen och tända, inte banna mörkret, tänd ett ljus.

Jag och barnen kröp ner i våra dubbelsängar och tittade på filmen Trassel som jag hyrde idag, varsin skål ostbågar och den lite gråa aftonen fick ett uns guldstoft i kanten.

Genom fönstret kommer svalare vindar och jag saknar redan värmen och ber en stilla bön att den kommer tillbaka..( åtminstone v.28!! ego? moi? )

Vad jag välkomnar i kväll är att det är lättare att sova med ett uns svalka, så jag håvar in lite sömnstoft när John blund kommer förbi.

I morgon är det frukost igen, ska bli gott...

vacker tass...

...lillhönsets vackra hand.

En leksmutsad hand och en egengjord ring, kan det finnas mer kärlek?

När jag har ledigt och umgås med hela familjen några dagar och alla har kommit in i ledighetslunken ( lagt undan alla ticks och klockor och måsten ) då njuter jag och drar i mig fulla klunkar av liv.

Dom första semesterdagarna ägnar vi åt att reta gallfeber på varandra, en fin liten tradition som brukar gå över i harmoni på ca 48 timmar...Då infaller semesterlunken.

Var och en kan landa i valfritt rum, stol, soffa och göra det den vill, man hör ljuden från övriga när dom fiser runt och gnolar med sitt, då väcks den stora kärleken i mig och jag blir så där Nalle Puh nöjd med livet och vill hylla dess enkelhets lov.

Jag känner hur jag älskar när det enkla möter det bästa i sann samklang och jag stannar upp och känner total harmoni.

Löjliga exempel på dylika enkelheter;

( känn dig fri att håna och skratta )

Barfota hämta tidningen och slå mig ner i solen tidigt på morgonen och bläddra

En perfekt kaffe ( när som helst )

( Gjorde idag för första gången ) egna rib´s på grillen och dom blev sagolika= enkelt gott ypperligt! ( låg värme på grillen 30 minuter penslade med glaze mixad med ketchup )

Tog ett glas mjölk 3 jordgubbar och en bit mörk choklad= göttare än fläsk

Blå himmel och fågelsång= overkligt vackert och lugnande

Kommer träffa alla mina fina vänner i sommar och softa= livskvalite i sin essens

Nu ska jag tvinga med mig lillhönset på ett kvällsdopp, i all enkelhet gratis och underbart....

våra vackra tassar ska doppas i det klara kalla vattnet och det är återigen dags att konservera en bit sommar till en tråkig dag i November när alla har influensa och den sista bussen gått.

softar på....

....väderleksrapporterna hotade med regn hela långa sköna midsommarhelgen.

Långhelg för mig med ledigt Onsdag-Måndag, mycket ovant.

Nog måste man bli glad när det nu istället är blå blå himmel, sol, bara fötter i mjukgrönt gräs, smultron på rad och kaffe i muggen?

Molly travar runt lätt packeterad i bandage då hon opererade öronen i Tisdags för att dom inte skulle peka ut så mycket, visst hade lite mer innesittarväder egentligen varit bättre men hon verkar såpass pigg och kry att utomhusleken ingalunda verkar göra någon skada.

Jag hällde upp en kopp kaffe vid elva snåret, ( elvatåren ÄR ju den bästa ) tantvarningarna börjar snart skrika åt mig med mistlur och kände hur välbehaget spred sig i kroppen.

Kaffet han att kallna medan jag satt igång med projekt sy i trasig hank på handduk, skura bort rost på utelyktan, vika ihop torr tvätt, bädda sängar osv.

Det värsta av allt med ledigheten är nog allt ätande.

Nog har man precis svalt frukosten innan man måste börja spekulera i vilken mat som ska inmundigas till lunch, lagom till tre kaffet ( mmmm detta livselexir! ) börjar tankarna på att mat ska stå på bordet någon gång mellan 18-20.

Däremellan ska ju maten inhandlas, kanske tjänsten med hemkörd ( ? ) mat inte är så dum som semesteravbelastning?

När vi samtalade kring detta ämnet med goda vänner häromdagen kläcktes idén i min hjärna om en mat plan för semesterveckorna.

En mat idébank.

Allt som utökar ledighetskänslan och lämnar kraft över till annat, som kul saker som att köra till tippen med skräp...

Vilket är softast?

Kanske är det att ta dagen som det kommer och inte måla fan på väggen med ketchup, vara lite medelhavsk och låta långkoken puttra och se det som en njutning?

Nu ska jag ta det sista kalla kaffet i min kopp och beställa en pizza.

Have a nice day.

konsevera...kontemplera

...han lutar tungt sitt huvud mot vandringsstaven.

Ibland är det så tufft att vandra.

Jag vill bara att det vänder, att jag lyckas och skuttar med lätta steg.

En lärdom sitter så hårt inne, det känns omöjligt, jag blir förbannad, känner motståndet suga genom hela kroppen när det inte går som jag vill.

Så förlösande när motståndet släpper.

Dom gånger som lösningen ligger om hörnet och ruvar, cykelfärden rullar på i full balans igen.

-det är som att cykla, när man väl har lärt sig så sitter det i bakhuvudet, men gör lärdomarna om nederlag det? Lär vi oss?

Aldrig känns livet så porlande lätt, men ibland är motströmmen hård och svår att simma mot.

Det är svårt att lära sig cykla det är svårt att lära sig simma, innan man lyckas känns det i det närmaste omöjligt.

Här på bilden är Hugo arg för det inte gick att lära sig blåsa en vissling med ett grässtrå, så jävla arg.

Argheten sliter och bullrar genom kroppen, vill explodera.

Sorg sliter i kroppen med andra svidande trådar och nålar, tryck över bröstet, värk i magen, olösliga tankar, hopplöshet och skriande efter svar.

Glädje är berusande bubblande och porlande lockande pockande sprudlande och smittande.

Apati, tomhet, ekande svarslöshet, kamrat med sorgen och argsinnet.

Visst kan du känna in situationer och fysiska minnen genom att läsa om känslorna, visst ingår dom alla i livets berg och dal bana, även dom vi vill förneka?

Eftersom glädjen är vår bästa vän borde vi alla skriva en glädjebok, en bok om dom bästa dagarna dom bästa upplevelserna och konservera dom alla till dagarna då vi behöver reparera oss efter sviterna av dom övriga känslorna som oundvikligen finns där och återkommer.

För mig är även glädjen att känna känslan av ro och vara tillfreds, tänder ett ljus och vårdar min själ, kontemplerar över livet, inget är för givet.