så är det...

...så är det

Det smakar vardag, vit, kall mörkt om morgonen.

Bara planerade vardagstankar i hela hjärnan.

I dag är det fredag och då tänds små stjärnbloss i kanterna på dagens timmar, fredagsbloss som kittlar lyckosinnet.

I spåriga svårskottade gator snirklar jag mig skumpigt fram och hoppas att spolarvätskan inte frusit till is i ledningarna.

Trånar och längtar efter fredagstacosen och ett glas rött.

Hur vardagsträlig har jag blivit?

Sparade 500 kr idag, provade en klänning/ tunika som var på halva priset och den var för liten, pust, då slapp den ju bli min.

Om jag rannsakar mig så finns det nog kläder i min garderob.

Varför känns den ändå tom?

Inte en enda galje ledig, men tom, hur funkar det?

Vardagsmärkt som jag är längtar jag nu efter att sova, klockan är bara nio.

Hur kan sova kännas som en kryssning i Karibien ibland, som om man aldrig fick nog?

Så är det.

En vanlig vecka har passerat.

Äntligen helg.

Städdag på skolan imorrn, sedan tooooomt i kalendern, kryss i taket.

På Söndag har barnen simskole premiär för vårterminen, så har man pajjat alla sovmorgnar på Söndagar denna hösten och betalat 700 kr per barn för det, frivilligt, dessutom lär man/ jag få tjata peppa och motiveradom små hönorna för att vi ska ta oss dit.

Och älskar jag simhallar, nix pix.

För en kort sekund känns det som helgen redan har fladdrat förbi och det är söndag kväll, huuu hemska tanke.

Så är det inte.