paddla din egen kanot

Utvecklingssamtal i skolan idag, Hugo 6 år.

Inga problem med koncentrations förmågan, "paddlar bra i sin egen kanot" eller i mindre sällskap.

Inga dramatiska överraskningar, precis som alla utvecklande samtal nu förtiden.

Står utvecklingen still eller har vi liksom maxat vårt flow med insikt i realiteten, vi vet vad vi gör och vart vi ska?

Vore nice med en riktig AHA upplevelse dock, typ; - du har denna potentialen om du gör så här och såhär kommer du ta stormsteg i rätt riktning, grattis!

Eller är det pga att vi är så bekväma i vår livssituation att vi nästan " sitter still i kanoten " för att den inte sa börja svänga och ta med oss på fel rutt?

Jag skulle verkligen vilja expandera min livskvalité utan att behöva sälja kanoten jag sitter i.

Idag har också pappa Torbjörn varit med hela skoldagen och fått känna på hur det är.

En enormt stolt son ledsagade sin fader genom dagen och krönte det med utvecklingssamtalet.

Molly var så klart lite lagom avundsjuk för att pappa var med storebror hela dagen så efter dagis tog jag med henne in till frisör Helena och hon fick luggen klippt och håret kammat och sprayat med glitterspray, detta avrundat med val av klubba trots att det inte är lördag, fulländade hennes dag.

En härlig ugnspannkaka och samtal kring det runda köksbordet är så otroligt härligt och soft.

Nu måste jag lägga mig ner och vila min skinka som nu är svartlila efter Lördagens barnkalasvurpa....ajajaj.

Nåväl ikväll paddlar jag ingen kanot utan tränar rodel i soffan, hoppas på en soft onsdag.