värme varmt

I dag packade vi ihop och for mot den långgrunda barnvänliga stranden i Ringenäs.

Tror att det allra bästa var att flera vänner möttes upp med hela härliga familjerna där.

Jag älskar forumet strand och vänner där alla hjälps åt att hålla ett öga på ett barn en handväska en badning en kopp kaffe.

Har en smygande ångest, vart kommer den ifrån?

Är det bara lite så dags i månaden, eller är det som om jag glömt något, borde något?

Halva semestern är spenderad men jag känner att den varit mycket produktiv med social samvaro, middagar och trevligheter.

Allt så som sig bör i sommartiders värmande värme.

Varför en skavande ångest som gluttar fram mellan glass strutar och saltstyva badlakan?

Samtidigt har jag en stor tacksamhet till mina och familjens fantastiska vänner som gör mitt liv till kvalité av högsta rang.

Den fyller mig med nyreligös halleluja anda, mina vänner är alla så bra, jag ska förtjäna dom så att dom behåller mig, hela mitt ironiska uppriktighetspaket med bilringar.

Så härligt att tänka likt, nicka instämmande och få gehör.

Så härligt att dela samma värderingar, sträva åt samma resultat.

Så härligt att skratta och bjuda på sig själv, känna att man är trygg.

Så härligt att få medhåll och ibland mothåll, våga hålla med men ibland inte.

Så härligt med energiflöde och kärlek, att med stolthet presentera sin vän för en annan.

Så härligt med tillit, tryggt veta att man är betrodd.

Så härligt att se lösningar och inte problem, att någon ibland hjälper mig tända ljuset i det mörkaste rum.

Så härligt att få vara som man är, hela paketet även baksidan.

Så härligt att få gnälla av sig och det är ok, sedan boosta med positivt tänk.

Så härligt att bada i det kristallklara vattnet, låta den kylande salta vågen svepa över den solvärmda kroppen, komma upp till ytan och mötas av klarhet.

Det är varmt och jag känner värme.

Ska knyckla ihop ångesten och skölja ner den med ett glas rosé, helt ensam ska jag längta efter mina vänner.