Idag cyklade medelålders dam med stort besvär om mig i norre katts park, jag höll på att skrika högt för jag hade kopplat bort mina ögon i nacken som jag bara använder när jag har barnen med mig, VARFöR inte plinga lite med lilla cykelklockan, pling pling?...kastade en näve löv efter henne och knuffade ner henne i den leriga gången- va´fan har du ingen klocka, jag var inne i världens bästa dagdröm din jävla cykelmarodörkärring...NÄ så gjorde jag ju inte.
Nåväl, jag blev lite vaksam, hur tror ni hon tänkte?, typ; jävla människa som måste gå mitt på gången...borde kört på henne lite o rispat henne med min rostig sadel...
Vi kan ju inte läsa andras tankar eller se saker vi faktiskt inte ser, så tyyydlighet bitte!
Hur tydlig är då jag?
Jo med årens gång har jag kommit fram till följande;
- tydlighet i lagom doser, man måste inte vara ärlig och berätta hur man tycker i ett läge då sanningen inte landar i god gjord och snarare skadar den som innehaver adressen för ärlighetsmeddelandet, att leveransen liksom kommer fram är det elementära, ingen god gärning att säga sanningen bara för "då har jag i allafall varit ärlig" och ingen kan klandra mig...
Så ibland när jag tänker något får det ligga till sig innan jag delar med mig, men ibland måste sanningen ut såsom kokande mjölk bubblar över.
Jag är en ärlighets strävare men rekommenderar list, inga attacker på stackars cyklist...
God soft afton
Åh, tack för de 3 senaste inläggen! Så sant så sant...
SvaraRaderadet där med ärlighet... brukar försöka hinna tänka (innan munnen börjar babbla)på vilket syfte jag har med 1) säga nåt 2)inte säga nåt .
Ibland är ju syftet bara DÖDA kärringen, men ibland kan det ju vara så att det faktiskt vore bra att sätta en gräns. Fast i 9 fall av 10 så är det bra att vänta en liten stund i alla fall, så man har chans att formulera sig på ett bra sätt... inte heller min starka sida. Jaja.
Gillar din blogg starkt, väcker många bra tankar, keep it going!
Kram
M