Vilket jäkla soft flow jag haft sedan deppigheten, flera trevliga resor, nya tankar och inputs, klokheter och energier, mer kärlek mer vänskap mer kvalité!
Jag tände faktiskt ettt ljus när vi var i Notredame för tacksamheten jag känner, tycker jag har så mycket att vara glad för.
I Paris bodde vi på en mycket bra och fin adress precis vid de stora varuhusen, på kvällen kommer uteliggarna fram och det blir en svidande kontrast hur dom bäddar och kryper upp i dörröppningen till inredningsfirmorna Habitat och Zara home, där det skyltas med silverkandelabrar i fönstren...
Förmätenhet och egoism är mycket oattraktivt, att klä sig i ett leende och försöka förgylla någon annans dag är en sann misson och om vi alla strävade efter att växa några centimeter i själen sträcka oss ytterligare en bit och dela med oss, bjuda på något som höjer någon annan, hur många ringar på vattnet skulle det bli?
Däremot missionerar jag inte för falsk ödmjukhet oärliga känslor och svaghet i att vara ärlig, ibland måste kärleken vara tuff och ärlig, bara strävan efter något gott finns, du vet...sannhet.
Att försöka knyta ihop påsen på ett bra bra sätt, få ett bra avslut, tända ett ljus och inte banna mörkret.
Idag har jag haft många goda samtal, bla med en fika som "smarrigkärleksmumskant" på eftermiddagen, lovely.
Ibland blir jag så imponerad av mina kära vänner och våra samtal, så mycket klokt, vart ska det leda? Mycket spännande.
Ibland gäller det att se förbi dom vackra gallren och se vad som rör sig bakom...
God afton från den softa sidan av livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar