Go musik, fantastiskt sällskap, rullande asgarv så tårarna trillar, en gnagande huvudvärk i tinningen...
Här ska inte Fan målas på väggen!
Min kropp är likt skalman programmerad med ät o sov-klocka, ( ja, faktiskt även lite till fysiska utseendet med smala ben, fluffigt skal på mitten fast mer framtill än på ryggen hahaha )
Vanliga kvällar snittar jag på "sömnisoffa" vid 22:15 enligt maken, så denna lördag, tom vilat lite middag ( hej pensionär) ska jag ta mig fasen vara uppe läääänge, nix , rakt in i gråaste tjocka dimman 22:30.
Suck vilken besvikelse, shottade 2 koppar svart kaffe, ja så svart man nu brygger i Stockholm kontra Skånerost som mitt system koffein bygger på...ingen effekt, fick kasta in handduken o gå in i väggen.
Kan det vara så att jag någonstans längtat även efter denna vila, lugn o ro mellan mjuka lakan, garanterad 8 tim sömn i streck?
Kanske har jag lite större press på mig än jag vill göra gällande?
Kanske bäst att vandra rakt in i väggen, söka efter en dörr och kliva ut på andra sidan i ett annat rum?
Nästa gång blir det annan strategi, eller erkänna att jag gör mig som bäst på tidig fest.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar